Idag hade jag en interpellationsdebatt med Cecilia Malmström om EU:s centralisering. Min fråga handlade om hur regeringen kan gå med på att den nya EU-grundlagen flyttar mer makt till EU och ger upp vetorätten på 62 områden som samtidigt som det står i regeringsförklaringen att de vill arbete för ett EU som är ”smalare men vassare och koncentrerar sig på färre och genuint gränsöverskridande frågor”.

Det är bara att konstatera att regeringens retorik och politik helt enkelt inte hänger ihop.

Cecilia Malmström hade som väntat inte något bra svar på min fråga, och hon (eller kanske den som hon hade gett i uppdrag att skriva ihop interpellationssvaret) hade inte läst på ordentligt. Med viss möda hade hon lyckats skrapa ihop tre konkreta exempel på förändringar i den nya EU-grundlagen som gör EU ”smalare” och av dem står två av tre redan med i dagens Nicefördrag!

Jag är, som man säger, måttligt imponerad.