Jag skriver om vad vi bör göra nu efter Brexit-omröstningen i Dagens Samhälle.

***

Här är tre reformer som demokratiserar EU

I torsdags röstade britterna med knapp majoritet för att Storbritannien ska lämna EU. För Sveriges del betyder det att vi förlorar en viktig allierad i frågor om bland annat EU:s utveckling och icke-euroländers rättigheter. Det är nu viktigt att missnöjet som låg bakom folkomröstningen blir en väckarklocka för de politiska ledarna, så att inte fler länder känner att de också måste lämna unionen.

Den europeiska integrationen har drivits på från toppen och saknat bred legitimitet hos medborgarna. Vi behöver nu en decentralisering och reformering av EU på flera områden. EU har kanske aldrig varit så ifrågasatt som nu. Samtidigt behövs samarbete och internationell samordning för att möta de utmaningar som förändrar våra samhällen i grunden; klimathotet, migrationsströmmarna och kampen mot terrorism.

Det är knappast överraskande att stödet för EU är rekordlågt. EU har varit pådrivande för en avreglering av de finansiella marknaderna och handeln, men har inte brytt sig om de sociala och miljömässiga effekterna. I många av EU:s medlemsländer tycks den höga arbetslösheten ha blivit permanent. Inkomstklyftor har vidgats och arbetstillfällen har flyttats till andra länder. Miljoner människor känner sig som globaliseringens förlorare.

Trots det förbereder nu den högsta politiska EU-ledningen förändringar som kommer att leda till mer påtvingad integration i EU. Förra året kom de fem ordförandena för EU-kommissionen, EU-parlamentet, Europeiska rådet, Eurogruppen och Europeiska centralbanken med en gemensam rapport; ”Completing Europe’s Economic and Monetary Union”. Rapporten handlar om hur valutaunionen kan stärkas och föreslår långtgående förändringar som skulle öka EU:s makt över medlemsländerna, även över dem som inte är med i valutaunionen.

Beslutsfattande som rör konkurrenskraft, arbetsmarknad och välfärdssystem samt samordning av ländernas budgetarbete ska, enligt förslagen, fattas på EU-nivå. Just nu pågår ett intensivt arbete i Bryssel för att omsätta rapporten i fördragstext.

Att tvinga på länder en politik som misslyckats i många avseenden och som strider mot folkviljan i dessa länder är fel väg att gå. I stället måste det finnas utrymme för ett mer flexibelt samarbete, så länge våra rättigheter som EU-medborgare och grundläggande regler för den inre marknaden med fri rörlighet för människor har säkrats. Erfarenhet visar att de flesta efter ett par år vill följa efter och ansluta sig när några har gått före, om projekten varit lyckade.

När britterna nu har röstat om utträde, måste Sverige driva på för en reformering av EU. Det behövs en omförhandling av fördragen inom EU som stärker icke-euro länder och öppnar upp för ett mer flexibelt samarbete där medlemsländerna i högre utsträckning kan välja vilka områden de vill delta i inom EU. Jag skulle framförallt vilja se tre reformer för att decentralisera, förbättra och minska det demokratiska underskottet i EU.

1. Valutaunionen måste bli ett val och aldrig ett tvång. Tvärtemot vad många tror så har Sverige på pappret förbundit sig att delta i EMU, men det låga stödet har gjort att frågan avförts från den politiska dagordningen. Vi måste säkra alla EU-länders rätt att välja att inte vara med i valutaunionen. Hittills har det endast varit Danmark och Storbritannien som haft den formella rätten att slippa EMU.

2. Regeringen bör ta initiativ till en utredning om vilken lagstiftning EU bör föra tillbaka till medlemsländerna. I dag bestämmer EU över många områden som unionen inte borde hantera och som skulle hanteras bättre regionalt, nationellt eller lokalt. Vi måste bland annat minska de kostsamma jordbrukssubventionerna och den överdrivna detaljstyrningen. Nederländernas regering har tagit fram en lista på 54 frågor som man i dag vill återföra från EU eller där man vill stoppa EU från att gå för långt. Det är något som även Sveriges regering bör se över.

3. Öppenheten i EU:s lagstiftningsarbete måste öka och den omfattande lobbyismen måste regleras tuffare. I dag uppskattas minst 15 000 lobbyister arbeta med att påverka politiken i Bryssel, den absoluta majoriteten av dessa kommer från storföretag. Lobbying behöver inte vara dåligt, men bristen på insyn, risken för oetiskt beteende och den ojämlika tillgången till beslutsfattarna är ett stort problem. Människor har rätt att få veta hur makten utövas i Bryssel, och ett öppet lobbyregister för alla EU:s institutioner vore ett steg i den riktningen.

Många är nu chockade över att britterna röstade för att lämna EU, även om det var med liten marginal. Reaktionen inom EU får inte bli att fortsätta på den inslagna vägen med ökad överstatlighet. Medborgare och lokala organisationer och aktörer har väsentligt sämre möjligheter till insyn och inflytande i de politiska frågor som beslutas på EU-nivå.

I takt med att allt fler frågor beslutas inom EU har denna obalans blivit ett allt större problem. Låt folkomröstningen bli en väckarklocka – nu måste EU slå in på ett nytt spår.

Max Andersson
EU-parlamentariker (MP)