EU-parlamentariker Christofer Fjellner (M) hävdar att fossilindustrins rätt att med överlägsna ekonomiska muskler motarbeta klimatåtgärder stärker demokratin. Om Fjellner menar allvar avslöjar det inte bara hans totala likgiltighet inför den pågående klimatkrisen, utan också en demokratisyn som är direkt skrämmande, skriver jag i en replik i GP.
Stora näringslivsorganisationer som Business Europe gör sitt bästa för att vattna ur EU:s klimatambitioner inför FN:s klimattoppmöte i Polen senare i år. Fossilindustrin driver i sin tur kampanjer för att förneka bevis, försena klimatåtgärder och skapa osäkerhet om forskningen kring klimatförändringarna. Det borde vara uppenbart för var och en att de här företagen inte bidrar till omställningen till ett fossilfritt samhälle.
Men inte för Christofer Fjellner (M). För honom utgör tydligen världens största olje-, kol- och gasbolag en konstruktiv kraft som sitter på klimatkrisens lösningar. Hur Fjellners resonemang är tänkt att gå ihop är för mig fullständigt obegripligt.
Världens största förorenare försöker med hjälp av sina enorma ekonomiska muskler garantera att deras röst blir den enda som hörs och räknas.
Den storskaliga lobbyinsats vi nu bevittnar handlar inte om att enskilda företag gör sin ”röst hörd”. Världens största förorenare försöker med hjälp av sina enorma ekonomiska muskler garantera att deras röst blir den enda som hörs och räknas. Och det är en röst som tydligt vänder sig mot skärpta klimatmål och effektivt klimatarbete. Bara gasindustrin har över tusen lobbyister på plats i Bryssel och lägger mer än 30 gånger så mycket pengar på att påverka EU:s institutioner som miljöorganisationerna. Företagen hade knappast lagt ned så stora summor pengar om de inte upplevde att lobbyismen funkar.
Att Christofer Fjellner gärna ser att världens största klimatbovar får lobba ohämmat inför och under klimatmötet är beklagligt, men inte särskilt förvånande. Fjellner har en lång historia av att alltid stå på storföretagens sida, oavsett om det gäller tobak, miljöfrågan eller obalanserade handelsavtal. Han har tagit strid mot ett obligatoriskt lobbyregister i EU och samarbetat med kontroversiella lobbygrupper som EFILA, som förespråkar investerares rättighet att närmast ohämmat stämma stater som lagstiftar till skydd för klimat och miljö.
Philipp Morris viktigaste kontakt
År 2014 listade Corporate Europe Observatory, en kampanjgrupp som vill se skarpare regler kring lobbyism, Christofer Fjellner som en av Philipp Morris viktigaste kontakter i EU-parlamentet. Han sågs som en viktig allierad som var ”mottaglig” för tobaksjättens argument när företaget försökte vattna ned EU-parlamentets arbete med ett nytt tobaksdirektiv.
Fjellners hyllande av storföretagens skamlösa lobbyinsatser som en ”grundbult i demokratin” och en ”mänsklig rättighet” devalverar dessa begrepp till oigenkännlighet. I en demokrati utgår makten från folket – inte från de företag som har mest pengar.
Förstör vår planet
Det borde vara självklart att FN:s klimatmöte stänger dörren för de företag som tjänat miljarder på att förstöra vår planet, och som dessutom har starka incitament att driva på för en politik som låter dem fortsätta göra det. Att det här upplevs som kontroversiellt av Fjellner påminner oss återigen om vikten av folkvalda som står på våra barns och kommande generationer sida – inte oljebolagens.