Dagens Nyheters analytiker Henrik Brors skriver om EU, Nato och alliansfriheten och hävdar det nya EU-fördraget innebär att Sverige överger alliansfriheten!

På den punkten håller han alltså med oss EU-kritiker. Vi har ju hela tiden hävdat att den nya EU-grundlagen är ett hot mot alliansfriheten. Det är ett av våra främsta skäl att kräva folkomröstning.

Men frågan är om DN på väg över till Nej-sidan, eller om de bara har råkat glömma bort att EU-konstitutionen föll i Holland och Frankrike?

Det lustiga med artikeln är nämligen att den är skriven som om den nya EU-grundlagen redan gäller.

Problemet är bara att den svenska Natodebatten egentligen är en gigantisk potemkinkuliss som döljer dramatisk förändringar av svensk säkerhetspolitik som pågått i många år.

Det största steget togs under ledning av Göran Persson och nyss nämnde Lars Danielsson när de 2003 deltog i de förhandlingar som i praktiken omvandlade EU till en försvarsallians. För så här formuleras Sveriges och övriga EU-länders gemensamma militära åtagande i EU-fördraget efter den uppgörelsen:

”Om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den stöd och bistånd med alla till buds stående medel”.

Annars brukar det avgörande argumentet mot Natomedlemskap vara just att det skulle tvingas Sverige försvara ett annat medlemsland om det blir militärt angripet. Men ett sådant löfte har Sverige alltså gett till övriga EU-länder.

Nu ska det ändå sägas att regeringen egentligen inte ville ha med den här formuleringen i fördraget. Utrikesminister Laila Freivalds lät stenhård under förhandlingarna: ”Sverige kan aldrig acceptera ömsesidiga försvarsgarantier. Vi kräver en ändring!”

Men i slutförhandlingen accepterade Göran Persson ändå förslagen. Även om det samtidigt skrevs in en brasklapp om att det ”skall inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik”.

Allt detta rapporterades ingående i DN då det begav sig, men det nya EU-åtagandet ledde ändå inte till någon större debatt.

Sverige kan alltså fortsätta kalla sig för ”militärt alliansfritt”. Men om det innebär någon skillnad i ett skarpt läge då ett EU-land blir angripet är det ingen som vet.

Den nya EU-grundlagen har inte gått igenom än. Alliansfriheten är värd en folkomröstning!