Jag och Bodil Valero skriver om Passenger Name Record (PNR) i Dagens Samhälle.
***
Det är naturligt att terrorism skapar ett starkt tryck på politiker att agera. Vi måste göra vårt yttersta för att det inte ska inträffa nya terrordåd som dem i Köpenhamn eller Paris.
Men efter Parisattackerna har reaktionerna varit oöverlagda. Det är en sorglig ironi att ledande politiker i Europa väljer att svara på de senaste terrordåden just genom att inkräkta på frihet och öppenhet. Ökad övervakning skulle urholka våra medborgerliga rättigheter och minska tilliten mellan människor – just det som terrorister försöker uppnå.
Allmänhetens resvanor är nu i skottgluggen. Flera EU-länder driver på för att skapa ett register (PNR, Passenger Name Record) som automatiskt samlar in omfattande data om alla flygpassagerare i EU, även uppgifter om hotell och specialkost. Miljöpartiets partigrupp i Europaparlamentet arbetar för att detta så kallade PNR-register inte ska bli verklighet.
EU-domstolen har nyligen ogiltigförklarat datalagringsdirektivet, som handlar om att lagra uppgifter om mejl och telefonsamtal, eftersom omfattande insamling av data om människor som inte misstänks för något brott strider mot den grundläggande rätten till privatliv och privata kommunikationer. Detta borde i sig vara nog för att stoppa planerna på ett EU-register för flygdata.
Ett sådant register blir också både dyrt och ineffektivt. Det skulle kosta över 500 miljoner euro. Samtidigt saknas det tillräckliga bevis för att bred datainsamling om allmänheten förhindrar terrorism. Enligt säkerhetsexperter undviker dagens terrorister att kommunicera via mejl och telefon, vilket har gjort datalagringsdirektivet närmast värdelöst som ett verktyg för terroristbekämpning. Om ett passagerarregister på EU-nivå skulle införas, vad gör terroristerna då? Tar tåget, förmodligen.
Det blir alltså vanliga människor som övervakas. Inte terrorister.
Vi behöver inte låtsaslösningar och symbolpolitik. I stället bör samhället satsa på sådant som faktiskt är effektivt, som bättre samordning mellan brottsbekämpande myndigheter. Eller ordinarie polisarbete med span på misstänkta personer – vilket den franska polisen inte hade råd med.
Framför allt behövs förebyggande arbete. Europas länder behöver motarbeta radikalisering och terrorism, bland annat genom insatser för stärkt social sammanhållning. Socialarbetare, psykologer, närpoliser och fängelsepersonal behöver få tillräckliga resurser.
EU har redan infört 239 åtgärder mot terrorism sedan den 11 september 2001 i form av handlingsplaner, lagstiftning och andra typer av beslut. Men det har ännu inte utvärderats om dessa åtgärder är effektiva. För varje nytt beslut om övervakning flyttar vi gränsen ett litet steg för att urholka människors frihet.
Tidigare har Europaparlamentet sagt stopp när EU-ländernas regeringar försökt införa PNR. Men i en resolution 11 februari gav de stora partigrupperna vika; konservativa, liberaler och socialister signalerade att de kan tänka sig att gå med på PNR. Detta är oroväckande.
Av de svenska ledamöterna har kristdemokraternas Lars Adaktusson seglat upp som en av de vildaste förespråkarna för en integritetskränkande och ineffektiv massövervakning. De förslag han förespråkar leder i förlängningen till en europeisk union där alla är misstänkta, ingen är fri och principen om fri rörlighet upplöses. Det var kanske sådan söndring han menade när han i sin valkampanj talade om att han ville föra in mer värderingar i EU-politiken.
Det är just när vårt samhälles frihet står under hot som det är som viktigast att inte falla till föga och låta rädsla ersätta vårt förnuft.
Bodil Ceballos, EU-parlamentariker (MP) och ledamot i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter som är det utskott i Europaparlamentet som arbetar med migrationspolitiken
Max Andersson, EU-parlamentariker (MP)