Jag svarar Christofer Fjellner (M) i Gotlands Allehanda 21 mars 2016.

***

Fel att belöna brott mot mänskliga rättigheter

I en insändare den 14/3 ondgör sig Christofer Fjellner (M) över att Miljöpartiet i EU-parlamentet har röstat för att inte ge Kirgizistan handelslättnader inom ramen för handelspreferenssystemet GSP+. Fjellner är djupt oärlig när han framställer handelspolitik som ett binärt val. För eller mot? Ja eller nej? Handel eller inte? Det är inte så konflikterna ser ut.

Vi är positiva till att i framtiden lägga till Kirgizistan i förteckningen över förmånsländer inom GSP+ med de tullförmåner detta innebär, men vi anser att EU borde ha väntat med beslutet. Kirgizistan är, som Fjellner mycket riktigt påpekar, inte Norge. 

Det kirgiziska parlamentet väntas inom kort anta ett lagförslag mot homosexuell propaganda som strider mot internationell lag om mänskliga rättigheter. Dessutom riktar FN och ett flertal internationella organisationer skarp kritik mot Kirgizistan för att landet inte tillämpar antagna konventioner och för att det uppvisar brister bland annat vad gäller barns rättigheter, användandet av tortyr och behandling av människorättsförsvarare. 

Att i det läget ”belöna” brott mot mänskliga rättigheter känns högst tveksamt, inte minst med tanke på att EU-kommissionen sällan bedömer brott mot mänskliga rättigheter som en anledning att införa sanktioner och EU-parlamentet inte har någon beslutsrätt i frågan. Det skulle alltså vara osannolikt att Kirgizistans förmåner via GSP+ skulle försvinna om det kontroversiella lagförslaget riktat mot homosexuella skulle gå igenom.

Vi har vid upprepade tillfällen gjort tydligt varför vi har röstat som vi gjort i fråga om andra avtal, och de är av liknande skäl som i fallet med Kirgizistan. I fallet med Burma handlade det återigen om problem med brott mot de mänskliga rättigheterna. Vår gröna partigrupp lade fram ändringsförslag om att införa en övergångsperiod på 18 månader för att stödja och övervaka de framsteg som görs av myndigheterna vad gäller mänskliga rättigheter. Dessa ändringsförslag föll – främst på grund av motstånd från EPP-gruppen som Fjellner tillhör – och då valde den gröna gruppen i slutomröstningen att rösta nej till att ge Burma handelsförmåner. I fallet med Pakistan handlade det om hur ärendet beslutades, där tio olika länder (däribland Burma) hade buntats ihop i samma omröstning och därav slagit hål på den rätt till granskning EU-parlamentet har rätt till via Lissabonfördraget.

Till skillnad från Fjellner röstar inte Miljöpartiet reflexmässigt ja till alla förslag som innehåller ordet handel, utan vi grundar vårt ställningstagande på faktiska förhållanden. Vi kämpar för en världshandel som är fri och rättvis. Frihandel måste rimligen vara ett medel för att uppnå något, inte ett självändamål.

Max Andersson
EU-parlamentariker (MP)