EU ska inte göras om till en superstat efter Brexit

En aktuell diskussion är vad som skall hända med de 73 platserna i parlamentet som Storbritannien sitter på vid en fullbordad Brexit 2019. Frankrikes president Emmanuel Macron har talat för att en del av de brittiska platserna ska ersättas av ledamöter valda på en transnationell lista. Utöver att rösta på företrädare för svenska partier skulle väljarna då rösta på en separat lista med företrädare från europeiska partier. Förslaget har också fått stöd av EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker, men även av federalister i gröna och vänstergrupperna i EU-parlamentet. I Sverige har Liberalerna talat positivt som en sådan lista. Allt detta är del av en strategi att bygga EU till en riktig superstat.

Makten ännu längre bort

Vi är kritiska till tankarna på en transnationell lista. En sådan skulle i praktiken skapas i en snäv krets på EU-nivå och flytta makt längre ifrån väljarna. Den riskerar också att ge oss ännu fler ledamöter med sina rötter i de största länderna, som redan dominerar i EU. Det skulle vara svårt för en person från små länder att komma på valbar plats på en sådan. I praktiken handlar det om att flytta makt att utse EU-parlamentariker från väljare och partier i medlemsländerna till en politisk elit i Europapartierna.

Det demokratiska samtalet och förankringen sker bäst på lokal och nationell nivå. De politiker som enklast skulle kunna få genomslag och bli kända i alla medlemsländer är av typen Marine Le Pen eller Geert Wilders, med förenklade, hatiska eller falska mediebudskap eller kändisskap genom skandaler.

Samarbeten finns redan

Ett samarbete mellan likasinnade ifrån olika EU-länder finns redan i de grupper som skapas i EU-parlamentet efter varje val. I många frågor ser lojaliteterna ut på ett liknande sätt som i Sverige. Till exempel samarbetar den gröna gruppen, socialdemokraterna och vänsterns grupp ofta i parlamentet när det gäller kamp mot skatteflykt och företagslobbyism och för jämställdhet och miljö. Ibland med stöd av liberala gruppen, ofta i konflikt med de konservativa och högerextrema partierna.

Men det finns också frågor där skiljelinjen går längs andra koordinater. Ledamöter från de mäktigaste EU-länderna Tyskland och Frankrike vill ofta gå vidare med ökad överstatlighet och fördjupat samarbete om ekonomi, nya myndigheter och militarisering. Nordiska företrädare, däremot, värnar ofta om rätten för enskilda medlemsländer att ha kvar makt över skatter, skogspolitik och egna, välfungerande myndigheter. I detta har vi tidigare samarbetat nära med Storbritannien.

Måste få ökad insyn

Det är viktigt att frågor som rör Sveriges framtid beslutas av politiker med förankring bland svenska väljare. Vi arbetar därför för att svenska riksdagen och andra parlament ska få ökad insyn, möjlighet att ge inspel i EU:s beslutsprocess genom så kallade gröna kort, och makt över EU-besluten. Det är också viktigt att små och medelstora länder som Sverige har tillräckligt många ledamöter för att kunna göra sina röster hörda i EU-parlamentet. De största länderna har ett överläge i EU-parlamentet redan som det är. I det förslag på nya mandatfördelning som diskuteras nu kommer Sverige att få ytterligare en plats i parlamentet då vår befolkning har ökat snabbare än andra länder med samma antal platser.

Det är också viktigt att komma ihåg det finns ett begränsat antal platser i EU-parlamentet. Om man inför en transnationell lista innebär det att de nuvarande medlemsländerna kommer att förlora mandat vid kommande utvidgningar.

Vi säger ja till en EU-politik med förankring i respektive land. Vi vill inte att EU skall bli en superstat. Därför säger vi nej till förslagen om gemensamma europeiska listor.

Max Andersson (MP)

EU-parlamentariker

Malin Björk (V)

EU-parlamentariker