Jag skriver i GP om hur EU borde reformeras.
***
EU måste växla in på nytt spår
Att EU behöver reformeras är uppenbart. Det gäller oavsett om Storbritannien väljer att kliva ur eller stanna kvar i unionen. Det demokratiska underskottet och det bristande folkliga stödet är nu så stort att grundläggande frågor om EU-samarbetets olika delar inte längre kan ignoreras, skriver Max Andersson (MP).
Den 23 juni kommer Storbritannien att hålla en folkomröstning om att lämna EU. Det finns i dag ett berättigat missnöje med hur EU fungerar – en dysfunktionell valutaunion som förvärrat den ekonomiska krisen, en omfattande lobbyism som ger storföretagen otillbörligt inflytande och svårigheter för politiker att ändra felaktiga beslut är bara några exempel. Den uppgörelse som David Cameron förhandlat fram för att reformera EU löser inte grundproblemen. Vi behöver en verklig debatt om vad EU ska göra och inte göra. Ett steg mot ett mindre klåfingrigt och byråkratiskt, men mer demokratiskt EU.
Bra ifrågasätta centralisering
I Camerons uppgörelse har EU:s regeringschefer lovat att Storbritannien ska undantas från skrivningen i EU-fördraget om att ingå i en ”ever closer union”, det vill säga en allt vidare politisk integration av EU. Det är bra att centraliseringen i EU ifrågasätts och inte automatiskt gäller för alla medlemsländer.
Uppgörelsen innehåller också steg för att stärka de nationella parlamenten genom att de ges rätt att blockera EU-lagar genom så kallade röda kort. Det innebär att om en mycket hög andel, minst 15 av de 28 nationella parlamenten, invänder mot ett förslag från EU-kommissionen måste förslaget skrotas eller så måste kommissionen göra en förändring som godkänns av parlamenten.
Det är viktigt att involvera de nationella parlamenten i EU:s lagstiftningsprocess, men detta är långt ifrån tillräckligt. I dag finns redan en liknande möjlighet i och med det gula kortet, där en tredjedel av de nationella parlamenten kan gå ihop och signalera när EU gått över sina befogenheter. Till skillnad från det gula kortet kommer det röda kortet vara bindande för kommissionen. Men det gula kortet har visat sig tandlöst och har hittills bara använts två gånger.
Många har i debatten utryckt en rädsla för att ett brittiskt utträde ska leda till en splittring inom EU. Men ett EU som koncentrerar sig på det som verkligen behöver vara gemensamt såsom gränsöverskridande miljöproblem, handel och migration och som samtidigt lämnar fler frågor åt medlemsländerna att avgöra självständigt, låter snarare som något att sträva efter än att frukta. Det skulle kunna bli ett EU med större frihet och fler möjligheter, där skillnaderna mellan medlemsländerna förblir en styrka snarare än ett hinder.
En del av kritiken mot EU har präglats av nationalism och främlingsfientlighet. Det är en form av EU-kritik som vi tar starkt avstånd från. Vår kritik handlar om ett EU som går storföretagens intressen snarare än medborgarnas, där bristen på demokrati och folkligt inflytande är alltför stor. I dag bestämmer EU över många områden som unionen inte borde hantera, som skulle hanteras bättre regionalt, nationellt eller lokalt. Nederländernas regering har redan tagit fram en lista på 49 frågor som man i dag vill återföra från EU. Det är något som även Sveriges regering bör se över.
Står nära Storbritannien
Det är rimligt att Sverige begär ett formellt undantag från EMU och att alla EU-länder ska ha rätt att välja att inte vara med i valutaunionen. De nationella parlamentens rätt måste också utökas, till exempel genom att stärka de gula och röda korten. En annan viktig reform för att stärka demokratin är att ge det folkvalda EU-parlamentet rätt att föreslå nya lagar och göra ändringar i de befintliga, något som enbart är möjligt för EU-kommissionen i dag.
I flera avseenden står Sverige och Storbritannien nära varandra, som icke-euroländer men också i viljan att minska både jordbrukssubventionerna och byråkratin inom EU. Den 23 juni får vi veta hur det går i folkomröstningen. Om Storbritannien lämnar så riskerar EU att drabbas av allvarliga politiska kriser. Om Storbritannien väljer att stanna kvar så kvarstår fortfarande grundproblemen med ett stort demokratiskt underskott och bristande folkligt stöd. I det konstitutionella utskottet i EU-parlamentet ska vi under året se över förändringar i EU-fördragen. Att EU behöver reformeras är uppenbart. Det har sällan funnits ett bättre tillfälle för detta än nu.
Max Andersson (MP)
EU-parlamentariker
Bra ifrågasätta centralisering
I Camerons uppgörelse har EU:s regeringschefer lovat att Storbritannien ska undantas från skrivningen i EU-fördraget om att ingå i en ”ever closer union”, det vill säga en allt vidare politisk integration av EU. Det är bra att centraliseringen i EU ifrågasätts och inte automatiskt gäller för alla medlemsländer.
Uppgörelsen innehåller också steg för att stärka de nationella parlamenten genom att de ges rätt att blockera EU-lagar genom så kallade röda kort. Det innebär att om en mycket hög andel, minst 15 av de 28 nationella parlamenten, invänder mot ett förslag från EU-kommissionen måste förslaget skrotas eller så måste kommissionen göra en förändring som godkänns av parlamenten.
Det är viktigt att involvera de nationella parlamenten i EU:s lagstiftningsprocess, men detta är långt ifrån tillräckligt. I dag finns redan en liknande möjlighet i och med det gula kortet, där en tredjedel av de nationella parlamenten kan gå ihop och signalera när EU gått över sina befogenheter. Till skillnad från det gula kortet kommer det röda kortet vara bindande för kommissionen. Men det gula kortet har visat sig tandlöst och har hittills bara använts två gånger.
Många har i debatten utryckt en rädsla för att ett brittiskt utträde ska leda till en splittring inom EU. Men ett EU som koncentrerar sig på det som verkligen behöver vara gemensamt såsom gränsöverskridande miljöproblem, handel och migration och som samtidigt lämnar fler frågor åt medlemsländerna att avgöra självständigt, låter snarare som något att sträva efter än att frukta. Det skulle kunna bli ett EU med större frihet och fler möjligheter, där skillnaderna mellan medlemsländerna förblir en styrka snarare än ett hinder.
En del av kritiken mot EU har präglats av nationalism och främlingsfientlighet. Det är en form av EU-kritik som vi tar starkt avstånd från. Vår kritik handlar om ett EU som går storföretagens intressen snarare än medborgarnas, där bristen på demokrati och folkligt inflytande är alltför stor. I dag bestämmer EU över många områden som unionen inte borde hantera, som skulle hanteras bättre regionalt, nationellt eller lokalt. Nederländernas regering har redan tagit fram en lista på 49 frågor som man i dag vill återföra från EU. Det är något som även Sveriges regering bör se över.
Står nära Storbritannien
Det är rimligt att Sverige begär ett formellt undantag från EMU och att alla EU-länder ska ha rätt att välja att inte vara med i valutaunionen. De nationella parlamentens rätt måste också utökas, till exempel genom att stärka de gula och röda korten. En annan viktig reform för att stärka demokratin är att ge det folkvalda EU-parlamentet rätt att föreslå nya lagar och göra ändringar i de befintliga, något som enbart är möjligt för EU-kommissionen i dag.
I flera avseenden står Sverige och Storbritannien nära varandra, som icke-euroländer men också i viljan att minska både jordbrukssubventionerna och byråkratin inom EU. Den 23 juni får vi veta hur det går i folkomröstningen. Om Storbritannien lämnar så riskerar EU att drabbas av allvarliga politiska kriser. Om Storbritannien väljer att stanna kvar så kvarstår fortfarande grundproblemen med ett stort demokratiskt underskott och bristande folkligt stöd. I det konstitutionella utskottet i EU-parlamentet ska vi under året se över förändringar i EU-fördragen. Att EU behöver reformeras är uppenbart. Det har sällan funnits ett bättre tillfälle för detta än nu.
Max Andersson (MP)
EU-parlamentariker