Jag har inte mycket till övers för EU-ministerns politik. Men hon är energisk, kompetent, och ärligt övertygad om att hennes EU-federalistiska politik är den rätta. Reinfeldt kunde ha gjort ett betydligt sämre val.

Min bedömning är att hennes granskning i EU-parlamentet blir närmast en formalitet, och att hon kommer att passa in mycket väl i Bryssel. Och det är just det som är problemet.

För några veckor sedan sammanfattade Mattias Svensson problemet med hennes EU-entusiasm i den läsvärda artikeln: ”I Malmströms värld jublar alla över Lissabonfördraget.”

Att utlovade folkomröstningar ställts in (Storbritannien, Portugal) eller negligerats (Nederländerna, Frankrike, Irland) efter press från de andra medlemsstaterna, eller att frågan gått igenom parlamenten utan något mandat från allmänna val […] det existerar inte i Malmströms skönmålade värld. I hennes världsbild har detta retuscherats till ett entusiastiskt och massivt ja, så massivt att det som bara hotas av ”[e]n ensam man i en union med 500 miljoner medborgare” som hon beskriver Tjeckiens president Vaclav Klaus i hans officiella befogenheter som statschef.

Jag begär inte att Reinfeldt ska skicka en EU-kritiker till kommissionen, men det vore bättre med någon som står närmare mittfåran i svensk EU-politik.

Jag kan för övrigt rekommendera dagens underhållande lördagsintervju i Ekot. Malmström har verkligen ingen bra dag, och intervjuvaren Tomas Ramberg briljerar.