Rolf Gustavsson skriver i Svenska Dagbladet en upprörd artikel med anledning av att EU-toppmötet inte gick som han ville. Han tror tydligen på myten om ett ett utopiskt EU-förflutet där EU inte handlade om schackrande och maktpolitik, och han är nu över hövan besviken över att dagens verklighet inte lever upp till mytbildningen.

Hans kommentar om att Polen fick igenom att Nice-fördragets röstviktning ska fortsätta användas ända fram till år 2017 är dock helt obetalbar.

Samtidigt framstår det som patetiskt när EU:s nya politiska ledarskap försöker sälja in toppmötets komplicerade kompromisser som en historisk framgång. EU skall nu få beslutsmekanismer som gör organisationen effektivare, heter det exempelvis. Om det är så sant så återstår det att ge en förnuftig förklaring till att det skall behöva dröja tio år innan reformen träder i kraft.

Någon sådan förklaring finns naturligtvis inte.

Däremot så tydliggör det här beslutet istället att argumentationen för det nya systemet med dubbla majoriteter bara är ett svepskäl som de stora länderna använder för att kräva mer makt.