”Det skulle vara kontroversiellt att på ett sådant sätt kullkasta den beslutsprocess som vi har i EU.”

Europaparlamentarikern Christofer Fjellner (M) och Karin Enström (M), vice ordförande i riksdagens utrikesutskott, avfärdar (3/2) all kritik mot det kommande handelsavtalet mellan EU och USA och lovar själva att det ska bli både jobb och tillväxt utan att det påverkar några standarder.

Verkligheten är att det inte finns några trovärdiga siffror om att avtalet kommer att skapa några jobb.

Dessutom pekar de flesta studier på att tillväxten skulle bli mycket måttlig, även när studierna bygger på att hälften av alla ”politiskt påverkbara handelshinder” undanröjs.
Det är helt uppenbart att det i så fall finns risk att amerikanska produkter med lägre standard, högre energiförbrukning eller sämre djurskydd tillåts på den europeiska marknaden och kommer att konkurrera ut motsvarande europeiska produkter.

Och vad ska då den minimala tillväxten tjäna till?

Det råder heller ingen tvekan om att det finns en uppenbar obalans kring vilka intressen som kommer till tals i förhandlingarna.

När EU-kommissionen hade förberedande möten inför förhandlingarna var 93 procent av mötena med företag, och på ett möte i januari 2014, som var särskilt avsett för folkrörelser, kom fortfarande 75 procent från ekonomiska särintressen.

I förra veckan förhandlade man om att USA och EU ska få granska varandras planerade lagstiftning.

Enligt läckta dokument vill EU-kommissionen tillsätta ett särskilt kontrollorgan där amerikanska tjänstemän får förhandsgranska förslag på EU-lagar. Konsekvenserna av detta är svåra att överblicka, men det skulle minst sagt vara kontroversiellt att på ett sådant sätt kullkasta den normala beslutsprocess som vi har i EU.

Över 100 organisationer, inklusive miljögrupper och fackförbund, kräver nu att EU skrotar förslaget.

På kemikalieområdet skulle denna form av regelsamverkan i TTIP, enligt en rapport från Kommerskollegium, riskera att ”förlänga lagstiftningsprocessen och därmed hämma utvecklingen mot mer säkra kemikalier”.

Fjellner och Enström menar att TTIP inte utgör något problem då vi redan idag har flera investeringsavtal.

Det är en ytterst irrelevant jämförelse. De flesta av dessa avtal är på ett par dussin sidor och mycket övergripande, medan TTIP kommer innehålla runt 2 000 sidor detaljerade regler för handeln. Avtalet riskerar att bli en byråkratisk mardröm med alla regler som ska följas. En oändlig mängd papper ska skickas fram och tillbaka över Atlanten innan några regler kan förenklas eller förbättras.

Det är mycket tråkigt att Moderaterna inte förstår skillnaden mellan TTIP och traditionella investeringsavtal, för då kunde vi ha gått in på det faktiska innehållet och diskuterat om det är rimligt att företag, men inte folkrörelser, är automatiskt inbjudna till viktiga samverkansorgan. Vi kunde ha diskuterat om det är rimligt och i enlighet med allas lika rätt inför lagen att skapa domstolar som endast företag får använda. Med mera.

Vi inbjuder alla att läsa det avtal som TTIP liknar mest – avtalet med Kanada på över 1 600 sidor. Redan där finns mängder av mycket problematiska maktförskjutningar bort från folk, folkvalda och folkrörelser till förmån för ekonomiska särintressen.

Medan Moderaterna svingar vilt och kallat all kritik för konspirationsteorier arbetar vi intensivt, trots hemlighetsmakeriet i förhandlingarna, med att granska avtalet och påverka det i så miljövänlig och demokratisk riktning som möjligt.

Och det kommer vi att fortsätta med.

Max Andersson (MP)

EU-parlamentariker

Carl Schlyter (MP)

ordförande i riksdagens EU-nämnd