De senaste veckorna har jag varit fullständigt uppslukad av Gene Wolfes romantrilogi Book of the Short Sun. En märklig och utsökt blandning av fantasy och sf med en närmast omärklig katolsk klangbotten.

Intrigen är klassisk i sin enkelhet. 20 år efter händelserna i Wolfes Book of the Long Sun ger sig berättaren Horn iväg på en resa för att söka efter den berättelsens huvudperson.

Men om intrigen är enkel så är texten närmast vansinnigt komplicerad. Boken föreställer en journal som berättaren för under resans gång. Han blandar nutid och dåtid, och man kan aldrig vara säker på att det han skriver är sant. Mycket av det som händer antyder han bara för att kanske bekräfta det några hundra sidor längre fram. Wolfes böcker är alltid en utmaning, men det finns ingenting som liknar dem.

Book of the Long Sun var bra, och den bör definitivt läsas först. Den här är bättre. Trots att den är på nästan 1200 sidor önskar man att den aldrig ska ta slut.