”Ut med klimatbovarna från klimatförhandlingarna”

DEBATT. Fossilindustrin deltar som observatörer, delegater och syns som sponsorer vid FN:s klimatförhandlingar. Deras inflytande är oproportionerligt stort, skriver EU-parlamentarikern Max Andersson som anser att det behövs en brandvägg mellan fossilindustrin och FN:s klimatkonvention UNFCCC.

Den här veckan pågår den årliga mellansessionen av FN:s klimatförhandlingar i Bonn, Tyskland. Varje år träffas förhandlare och tekniska experter för att utmejsla nästa steg för den globala klimatpolitiken inför FN:s stora klimatkonferenser, ”COP”, (Conference of the Parties).

När vi ser klimatkrisen ständigt fördjupas, med ett Arktis som förra året var 20 grader varmare än vanligt, behöver de som förhandlar för vår framtid ha de bästa möjliga förutsättningarna för att komma till de bästa besluten. De behöver förhandla i ett utrymme fritt från fossillobbyn.

Ut med klimatbovarna

Samtidigt kommer det hela tiden nya rapporter om intressekonflikter och sponsring av klimatförhandlingarna som visar att detta är långt ifrån verkligheten. Fossilindustrins inflytande är oproportionerligt stor och de deltar i klimatkonferenserna som observatörer, delegater för länder, de syns som sponsorer, och de underminerar klimatarbetet. Vi har inte tid att låta dessa företag, vars intressen strider mot FN:s klimatkonventions (UNFCCC) syften, fortsätta att påverka klimatpolitiken. Det är dags att vi sparkar ut klimatbovarna från förhandlingarna.

Detaljerna återstår

Parisavtalet som slöts år 2015 har gett världen ett globalt ramverk och mål för klimatpolitiken. Det finns flera åtgärder som anges i Parisavtalet, till exempel målet om max 1,5 graders global temperaturökning; återkommande utvärdering/överblick av klimatåtgärder; finansiering; anpassning, etcetera. Detaljerna är dock inte klara än, och det är det som nu diskuteras i Bonn och vid de kommande COP-mötena. Och som vi alla vet, sitter djävulen i detaljerna.

 Vi behöver gå framåt från Paris, snarare än bakåt. Men just nu har en klimatförnekare tagit över en av världens största och mäktigaste nationer. Oberoende vetenskap är både kraftigt underfinansierad och alltmer underminerad. Därför är det brådskande med nytt och ambitiöst ledarskap för klimatet.

Fem förslag för öppenhet

Det är även på grund av detta som det är så bråttom att dra en tydlig linje gällande intressekonflikter. FN behöver komma tillrätta med fossilindustrins inflytande genom dess obalanserade deltagande, privilegierade tillgång och otillbörliga inflytande i klimatförhandlingarna. För att kunna fatta de bästa klimatbesluten, måste vi kunna fatta beslut helt oberoende av dem som har intresse av att blockera framsteg eller behålla status quo.

 Som ledamot i EU-parlamentet har jag direkt erfarenhet av det oproportionerliga inflytande som företag kan ha på EU:s politik. Av ledamöterna i EU-kommissionens expertgrupper kommer 70-80 procent av lobbyisterna från storföretagen. Detta undergräver allmänhetens förtroende, men kan också leda till dåligt beslutsfattande.

För att lära av dessa erfarenheter och som svar på de senaste studierna som lyfter fram fossilindustrins oproportionerliga inflytande i klimatförhandlingarna, föreslår Gröna gruppen i EU-parlamentet att UNFCCC antar följande policys för att säkerställa öppenhet, balanserat deltagande och etiskt beslutsfattande:

Skydda klimatpolitiken från särintressen
En ”brandvägg” bör införas mellan fossilindustrin och UNFCCC, så att organisationer vars affärs- eller finansieringsmodell bygger på aktiviteter som strider mot UNFCCC:s mål inte får en inflytelserik roll i processen. Världshälsoorganisationens (WHO) ramkonvention om tobakskontroll har tidigare antagit regler som ska skydda dess politik från kommersiella och andra egenintressen i tobaksindustrin. En liknande policy bör antas av UNFCCC.

Anta en kraftfull policy för intressekonflikter
En kraftfull policy för intressekonflikter, anpassad till UNFCCC och med en tydlig definition av intressekonflikter, bör också antas. Den bör exempelvis innehålla bestämmelser om fenomenet ”svängdörrar”, vilket innebär att offentliga tjänstemän flyttar till den privata sektorn för att arbeta inom områden som de tidigare var ansvariga för att reglera.

Säkerställ en balans mellan olika intressen
Vi behöver säkerställa att alla intresseorganisationer har lika möjligheter att delta och påverka dagordningen. Organisationer som arbetar för att uppfylla FN:s klimatmål, och särskilt om de är underfinansierade, bör ges extra stöd. Finansiering från intresseorganisationer bör granskas för att undvika olämpligt inflytande på klimatkonferensens innehåll.

Ökad insyn i beslutsfattandet
Det bör vara möjligt att få veta exakt vilka intressen som har påverkat beslutsprocessen och varför. Detta kan uppnås genom ett obligatoriskt register över intresseorganisationer eller ett lobbyregister. Det bör också finnas en lista över vilka möten som hålls mellan tjänstemän som arbetar med klimatpolitik och intresseorganisationer, inklusive en sammanfattning av de policyrekommendationer som läggs fram.

Främja allmänhetens tillgång till information

UNFCCC bör anta en policy om tillgång till handlingar som överensstämmer med Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. Mer information om beslutsprocessen bör göras proaktivt tillgänglig på en central informationssida så tidigt som möjligt i processen.

Världen letar ny klimatledare

Vi har ett unikt tillfälle att försöka begränsa fossilindustrins inflytande innan det är för sent. Detta är ett år när världen letar efter nytt ledarskap inom klimatpolitiken. Samtidigt är den kommande värden för COP23 – Fiji – ett land som redan har drabbats av klimatförändringarna och därför är mycket angeläget om att uppnå faktiska resultat. Det är dags att gå vidare, för EU och för världen. Låt oss tillsammans sätta press på EU att visa klimatledarskap och på UNFCCC att skydda sitt yttersta syfte – att begränsa globala utsläpp av växthusgaser och säkerställa en hållbar framtid för nuvarande och kommande generationer.

Av: Max Andersson (MP)
EU-parlamentariker