Rapport från FN:s klimatförhandlingar COP23

Nästan 200 länder samlades nyligen i Bonn för FN:s årliga klimatkonferens. Men de var inte ensamma. Där fanns också representanter för fossilindustrin och flera företagssponsorer redo att lobba för fortsatt användning av kol, olja och gas.

Jag var på plats för att tillsammans med civilsamhällesorganisationer uppmärksamma de intressekonflikter som finns med att fossilindustrin deltar på konferensen, och lyfta frågan om att det behövs ett regelverk för att hantera problemet.

Det är viktigt att alla som medverkar på klimatförhandlingarna är där av rätt anledning. Därför var det glädjande att EU-parlamentet i sin resolution inför COP23 tog ställning för mitt och den gröna partigruppens förslag om att införa riktlinjer för intressekonflikter och särintressen.

För att uppmärksamma problemen med industrins obalanserade inflytande och försök att hålla tillbaka ambitiös klimatpolitik släppte Corporate Accountability en rapport den 1 november där jag skrivit förordet. Rapporten tar upp exempel från flera olika ämnesområden inklusive jordbruk-, energi- och klimatpolitiken.

Tanken var att vi tillsammans skulle presentera rapporten och diskutera företagslobbying under ett sidoevent till COP23. Men innan förhandlingarna knappt hunnit börja fick jag veta att Fiji, som ordförande för COP23 utlyst en ”öppen dialog” där frågan om ett regelverk för intressekonflikter skulle kunna lyftas. Dialogen fungerar som ett forum för meningsutbyte mellan UNFCCC:s sekretariat, länder och observatörer. Det skulle äga rum exakt samma tid som vårt sidoevent, och det var viktigt att budskapet om att det behövs ett regelverk förs fram av många röster om frågan inte ska försvinna från dagordningen.

Då dialogen var ett officiellt event inom förhandlingarna valde jag att prioritera detta. Speciellt då jag överraskande blev jag ombedd att tala för ett nätverk av organisationer som arbetar med klimaträttvisa; ”Climate Justice Now!”. Självklart tog jag chansen att stödja dessa organisationer, och att påpeka att regler för intressekonflikter varken är något kontroversiellt eller konstigt – det är helt enkelt något man borde ha. Efter att ha fått igenom ett ändringsyrkande i EU-parlamentets resolution till COP23 kunde jag också berätta om EU:s stöd (i alla fall från den folkvalda delen av EU). Talet kan läsas här.

Det finns flera exempel från andra institutioner, inklusive FN, där regelverk och riktlinjer för intressekonflikter har etablerats. Tidigare har jag skrivit om Artikel 5.3 från WHOs ramkonvention för tobakskontroll. WHO har även ett ramverk för ”Engagemang för icke-statliga aktörer”, vilket är ett exempel på hur observatörers deltagande kan öka samtidigt som riskerna minskas.

Jag hade också ett möte Elina Bardram, enhetschef för klimat på EU-kommissionen, där jag lyfte vikten av att skapa en brandvägg mellan klimatpolitiken och fossilindustrin. Min bild är att kommissionen helst inte ser något regelverk för intressekonflikter i klimatförhandlingarna, men att de höll en låg profil i frågan för att de försiktiga med att gå emot EU-parlamentet offentligt här.

Kommissionens lider själva av stora intressekonflikter bland de ansvariga för klimatarbetet. Klimatkommissionären Cañete har varit delägare i två oljebolag, och han och energikommissionären Sefcovic har haft mer än 460 möten med fossilindustrin sedan 2014. Under samma tid har de träffat civilsamhället endast 51 gånger.

I dagsläget är det under ”obsevatörers deltagande” som intressekonflikter diskuteras på COP. Men frågan är mycket större än så, det handlar i slutändan om vilka som ska påverka politiska beslut. Ska det vara aktörer som agerar för allmänintresset, eller någon som vill tjäna pengar på att fortsätta släppa ut smutsiga gaser som spär på klimatkrisen?

När vi åkte till Bonn skulle frågan om att ta itu med fossilindustrins lobbyism inte ens vara med på den officiella dagordningen. Men, mycket tack vare EU-parlamentets resolution lyckades vi ge nytt momentum till diskussionen och efter visst fotarbete även få in frågan i Rapporten
från den öppna dialogen.

Jag kommer att fortsätta arbeta tillsammans med länder som Fiji, Ecuador och andra utvecklingsländer; med civilsamhällesorganisationer runt om i världen; och med företag som kämpar för hållbar omställning. Momentum växer. Vi är många som vill förändra, och som inte accepterar status quo. Tillsammans uppmärksammar vi det obalanserade inflytandet som fossilindustrin fortsatt har över vår klimatpolitik, och därmed vår framtid. Allmänintresset ska inte styras av särintressen som vill hålla oss kvar i ett förlegat fossilenergiberoende system.

NÄSTA STEG

– Nästa klimatkonferens sker i Polen i december 2018. Då ska regelboken för Parisavtalet bestämmas, liksom vad som behöver ske innan 2020 då Parisavtalet träder i kraft.
– Innan dess kommer frågan om intressekonflikter att fortsätta diskuteras. I maj nästa år sker mellansessionen i Bonn, och både länder och observatörer är ombedda att skicka in förslag på hur observatörers deltagande kan förbättras. Sista dag för att skicka in förslag är redan i början av nästa år.

Håll utkik här för mer info!

MER INFORMATION:

Blogginlägg om vad som hände under den öppna dialogen.
Artikel efter omröstningen om EU-parlamentets position till COP23.
Gröna gruppens video om intressekonflikter.
PUSH Sveriges inlägg om intressekonflikter.
Artikel i Deutsche Welle uppmärksammar mitt arbete och lobbyisternas närvaro på klimatförhandlingarna.
Sammanfattning av händelser på COP23 på Gröna Gruppens egen och deras klimathemsida.