”Osäkert om avtalet skapar fler jobb”
Handelskommissionär Cecilia Malmström beskriver handelsavtalet med USA, TTIP, som en ”oslagbar chans” på SvD Brännpunkt (26/11). Men ekonomiska beräkningar visar inte alls entydigt på guld och gröna skogar.
Påståendet att avtalet med USA ”kommer att ge fler jobb” har svagt stöd i de studier som har utvärderat avtalets potentiella ekonomiska effekter. Inte ens den rapport som EU-kommissionen själva har beställt säger något om effekter på arbetstillfällen. Samtidigt publicerades nyligen en studie från amerikanska Tufts University som menar att avtalet, för EU:s del, tvärtom kan leda till minskad nettoexport och färre jobb.
En sammanställning gjord av Sabine Stephan på den tyska fackliga Hans Böckler-stiftelsens makroekonomiska institut pekar på att även i de mest positiva scenarierna som flera ekonomiska studier kring TTIP grundar sig på är effekterna på tillväxt och sysselsättning försvinnande små. Alla ekonomiska förutsägelser om avtalets effekter bör tas med en nypa salt, men det råder ingen tvekan om att den som påstår att TTIP kommer att skapa fler jobb har en stor bevisbörda på sina axlar.
Handel är bra. Men de som förhandlar om det som påstås bli ett revolutionerande avtal mellan EU och USA måste också förhålla sig nyktert till befintliga prognoser. Annars riskerar en blind övertro på ekonomiska vinster att locka förhandlarna att tumma på skydd av miljö och människors hälsa.
De förslag på avtalstexter som har läckt ut skulle kunna innebära att det blir svårare att lagstifta om farliga kemikalier. Samtidigt har EU ambitioner att via avtalet importera miljöskadlig skiffergas och råolja från USA. Det skulle allvarligt skada de satsningar på förnybar energi från sol, vind och vatten som behövs för att rädda klimatet. När det är så tveksamt att avtalet skapar nya arbetstillfällen – varför ska vi offra vår klimatpolitik på köpet?
Malmström berättar inte i sin artikel hur hon tänker hantera det kritiserade investerarskydd som kallas ISDS och som ger utländska investerare möjlighet att stämma en stat, utanför de vanliga domstolarna, för nya bestämmelser som påverkar värdet av investeringen negativt. Detta förfarande kan direkt eller indirekt begränsa staters möjlighet att lagstifta i allmänhetens intresse. Vattenfall driver exempelvis en process där man kräver Tyskland på drygt 43 miljarder kronor för att landet, i syfte att skydda folkhälsan, har beslutat att avveckla kärnkraften.
Trots att EU-kommissionen försöker förbättra ISDS-klausulen jämfört med gamla handelsavtal menar över 100 internationella experter att de fundamentala problemen kvarstår. Åsikten delas uppenbarligen av såväl den franska regeringen som det holländska parlamentet, som nyligen krävt att ISDS tas bort ur avtalet med USA.
Vi välkomnar att Malmström nyligen har vidtagit konkreta steg för att förbättra öppenheten runt avtalsförhandlingarna. Detta visar att hon är genuin i sin önskan om en uppriktig diskussion. Men vi har en bit kvar innan allmänheten kan få en tillräcklig insyn för att bilda sig en uppfattning om avtalet. Och om vi ska ha en uppriktig diskussion om runt avtalets effekter krävs det att både EU-kommissionen och andra aktörer förhåller sig till faktaunderlag och inte enbart önsketänkande.
Max Andersson (MP)
EU-parlamentariker