EU-parlamentet har nyligen röstat för skarpare regler emot de multinationella företagens aggressiva skatteplanering, som varje år kostar skattebetalarna hundratals miljarder kronor. Om förslaget genomförs kommer storföretagen behöva berätta offentligt i vilka länder de har sina anställda, omsättning, och var de betalar – eller inte betalar – sin skatt.

 

Det är en viktig framgång, men Moderaterna och deras partivänner i EPP-gruppen motarbetade förslaget och lyckades få in nya kryphål för storföretagen som riskerar att göra det mindre effektivt.

Hökmark försöker hävda att den gröna gruppen står för en extrem åsikt. I själva verket röstade socialdemokraterna, liberalerna, feministiskt initiativ, vänstern och centern ihop med oss gröna för offentlig skatterapportering för de allra största företagen. Förslaget kom dessutom ursprungligen från den konservativt dominerade EU-kommissionen.

Att vänta på att alla världens länder ska enas om arbetet emot skatteflykt skulle ta evigheter. OECD har vidtagit några första steg genom att tvinga företagen att rapportera sin verksamhet till skattemyndigheterna. Men det räcker inte till för att komma åt de djupt oetiska transaktioner över landgränser, som även om de kan vara lagliga, ofta är svåra för skattemyndigheterna att hinna med att granska.

Det är just offentligheten som gör att media och folkrörelser kan sätta press på storföretagen att ändra sitt beteende och börja betala sin del av skatterna.

Hökmarks påstående om att offentlighet gör att företag kan hota med att flytta sina huvudkontor till exempelvis USA om de drar sig ur OECD-samarbetet visar att han inte förstått förslaget.

Det smarta med EU-parlamentets förslag är att det inte bara gäller företag med huvudkontor i EU utan alla storföretag som vill verka i Unionen.

Det vill säga att om Apple eller Coca Cola vill sälja sina varor i EU måste de redovisa sina skatteaffärer offentligt. Det är ganska otroligt att de vill sluta sälja sina varor i EU; världens näst största marknad.

Nu återstår att se vad resultatet blir av förhandlingarna med ministerrådet i höst.

Arbetet för att motverka skatteflykt är en fråga där vi kan använda EU-medlemskapet effektivt. Många andra beslut kan föras tillbaka till medlemsländerna men här är det bra att agera tillsammans.

Frågan är om EU ska stå på storföretagens eller på vanliga skattebetalares sida. Här har Gunnar Hökmark tyvärr hamnat på fel sida.

Max Andersson,

EU-parlamentariker (MP)