Och miljöpartiets språkrör inledde den i onsdags med ett gigantiskt självmål.

Det är väl bra att de slutar hyckla, men det är ändå trist att de gör det på det här sättet. Man bör notera att rören inte ens har med sig partistyrelsen på det här utspelet.

Även om kongressen med all säkerhet kommer att besluta om att vi ska fortsätta vara för att Sverige lämnar EU – om än med något mindre majoritet än de brukliga 85-95% – är ju vår trovärdighet i EU-frågan skadeskjuten för ett tag framöver.

Miljöpartiet har hittils fått bättre resultat i EP-valen än i riksdagsvalen, men det beror på att vi har lockat allmänna EU-kritiker tack vare vår solida profil i EU-frågan. Utan de väljarna hade vi haft svårt att behålla vårt mandat 2004.

Det kommer att bli svårt att locka till oss de väljarna nästa år. All erfarenhet visar dessutom att att svenska väljare inte gillar att rösta på partier där det råder oenighet. Itället för de två eller tre mandat i EP miljöpartiet drömt om att få på grund av klimatfrågan så får vi nog ställa in oss på att sänka ambitionerna. Om vi får behålla vårt enda mandat så måste det tyvärr räknas som en framgång.

Nu hinner jag inte blogga mer, men jag rekommenderar Tomas Melins kloka inlägg [död länk] om den interndemokratiska aspekten.