”Den borgerliga oppositionen har gått vilse i skogsdebatten”
En viktig klimatpolitisk debatt har nyligen utspelat sig i Europaparlamentet. Inför omröstningen om skogens plats inom EU:s klimatpolitik har budskapen varit många och motsägelsefulla. Gamla meningsmotståndare har ibland hamnat på samma sida men med helt olika motiv. Vissa har fått nyttjande av skogsråvara att framstå som problemet, inte användningen av fossil energi. Samtidigt har svensk skogsindustri och borgerliga partier använt brösttoner och påstått att EU föreslår avverkningsstopp. Ingendera stämmer. Det är bara slagträn i en debatt som tyvärr helt missat vad frågan egentligen handlar om.Parisavtalets målsättningar innebär att vi ska ned till nollutsläpp. I förlängningen behövs ”negativa” utsläpp. I Sverige ska vi ha negativa utsläpp allra senast från och med 2045 enligt det nya svenska klimatramverket. Om vi ska lyckas är det helt avgörande hur vi hanterar skog och mark som står för en stor del av kolets kretslopp. Och vi behöver tydlighet kring hur skogens upptag och utsläpp av kol räknas in i klimatarbetet.
Medan allianspartier och Sverigedemokrater ensidigt talat om nationellt självbestämmande i skogspolitiken, så ser vi frågans hela komplexitet. Vi slår vakt om ett regelverk som tar till vara skogens många nyttor, för klimatet, för biologisk mångfald och för andra ekosystemtjänster. Vad gäller klimat så ska nyttor möjliggöras utifrån ett systemperspektiv. Skogen är viktig både som kolsänka och för omställningen till en bioekonomi, vilket innebär att ett ensidigt fokus på att skogen ska stå och binda kol inte är rimligt. Det är glädjande att EU-parlamentet insett detta och skapat särskilt gynnsamma regler för långlivade skogsprodukter, som exempelvis trähusbyggande.
Vi anser också att beslutet inte får underminera kraven på minskning av fossila utsläpp. Åtgärder inom skog och mark ska inte försena minskning av fossila utsläpp. Öppnar vi möjligheten att helt jämställa biobaserade upptag med fossila utsläpp så kan vi underminera hela klimatpolitiken under några avgörande årtionden.
Vi anser också att det krävs ett tydligt och robust regelverk. Ser vi till Sverige så är de årliga upptagen av koldioxid nästan 35 miljoner ton i skogen, eller nära på lika mycket som alla våra utsläpp utanför EU:s utsläppshandelssystem. Och det varierar stort mellan åren, på grund av avverkningsnivåer och naturlig påverkan av stormar och bränder. Utan ett robust regelverk som skiljer på fossila och biogena kolflöden så finns överhängande risk att det blir svårt att styra mot fastlagda målsättningar för minskning av de fossila utsläppen.
Den inställning vi beskrivit här skiljer oss mycket från den borgerliga oppositionen som verkar ha gått totalt vilse i skogen. Utgångspunkten i förslaget är att varje medlemsstat förbinder sig till att upptagen av växthusgaser inom skog och mark inte ska minska jämfört med en viss referensnivå. En huvudstrid har gällt hur denna referensnivå ska sättas. Parlamentet menar, liksom EU-kommissionen, att referensnivån ska baseras på en historisk period, för vilken vi har data som visar hur skogsbruket bedrivits. Det är en mycket viktig skillnad mot den position som allianspartier och Sverigedemokrater enats om och som regeringen nu tyvärr är tvungen att driva i Bryssel. Enligt den positionen ska medlemsländerna upprätta en framåtsyftande prognos för hur skogsbruket kommer att bedrivas, och utifrån den sedan krediteras. Med de ”flexibiliteter” som finns i ramverket skulle dessa krediter kunna nyttjas för att ersätta minskade utsläpp, exempelvis från europeisk kolkraft. Det finns en tydlig risk för att länder kommer att använda sig av uppblåsta egendefinierade prognoser som i grunden skulle kunna underminera EU:s klimatpolitik. Det är mycket glädjande att EU-parlamentet inte gick med på den linjen.
Det är också glädjande att EU-parlamentet ställt sig bakom en robust process för hur referensnivån ska bestämmas, i en trestegsprocess mellan medlemsstaterna, en expertgrupp och EU-kommissionen. Vi anser att expertgruppens roll kommer att vara avgörande för att säkerställa att länder inte ”fuskar” med data och garantera att nettoupptagen inte minskar. För att få undantag måste medlemsstaten kunna visa att man bedriver ett hållbart långsiktigt skogsbruk som inte påverkar nettoinlagringen av kol negativt och inte heller påverkar åtaganden enligt Parisavtalet.
Miljöpartiet tänker fortsätta lägga stor kraft på att utveckla ett hållbart svenskt skogsbruk. Vi står upp för regelverket på EU-nivå, som exempelvis art- och habitatdirektivet och har i regering satsat stort på skydd och skötsel av värdefull natur, medel som oppositionen vill kapa. Vi har nu också presenterat satsningar på nyckelbiotoper och hyggesfria metoder.
Omröstningen i EU-parlamentet handlade om att värna klimatet. Ett robust regelverk som fasar ut det fossila samtidigt som kolsänkorna i skog och mark behålls eller ökar, kommer att gynna ett fossilfritt Sverige. Vi hoppas att den borgerliga oppositionen i riksdagen, nu när de sett utfallet i EU-parlamentet, bättre kan se vad frågan faktiskt handlar om, och bidra till en svensk linje inför slutförhandlingarna i ministerrådet som värnar klimatet.
Linnéa Engström (MP), EU-parlamentariker
Max Andersson (MP), EU-parlamentariker
Jakop Dalunde (MP), EU-parlamentariker
Bodil Valero (MP), EU-parlamentariker